Ett Sverige där alla får vara med..

Jag satt och läste på Facebook här om dagen, där en av mina vänner – som för övrigt är aktiv Kristdemokrat skrev att han ville att man skulle anmäla sig till donationsregistret.

Jag är för solidaritet i alla lägen, man ska ha medlidande, förståelse och hjälpa de människor efter sin egen förmåga.
Men jag känner att solidaritet ska gå åt båda hållen, det är inte bara jag som individ och människa som ska ställa upp för samhället, utan samhället måste också ställa upp tillbaka på mig.

Jag får inte, eftersom jag är öppet homosexuell, ge blod om jag haft sex de senaste sex månaderna tror jag det är, vilket jag tycker är mycket anmärkningsvärt. För jag är väl inte mer smittbärare än någon annan på jorden oavsett läggning?
Det man är rädd för i den diskussionen är ju att jag ska sprida HIV vidare – men på andra sidan så skulle lika väl min heterosexuella bror kunna sprida det minst lika mycket som jag? Eller finns det en statistik som visar att HBTQ-personer sprider mer HIV än heterosexuella? I så fall skulle jag vilja se den och jag kommer nog tycka den är konstigt, eftersom det finns fler Heterosexuella än HBTQ-personer.
Det jag känner är att jag vill bli behandlad som vilken människa som helst, jag vill inte sitta där hos doktorn och behöva berätta att jag är homosexuell om inte jag vill det.

Att ge blod och donera organ är bland det finaste man kan göra, man offrar en del av sig för att rädda andra, det är beundrans värt tycker jag.

Men jag tänker inte ställa upp på samhället om inte jag kan bli behandlad som en människa, med samma värde som andra, samma rättigheter och samma förutsättningar.

Jag tänker alltid på alla sätt motverka orättvisorna i samhället med alla medel som står till buds.

"Jag har turen som är frisk och glad"

När jag idag hoppade in i duschen så slog det mig, hur bra jag egentligen har det och varför klagar jag egentligen?

Jag har sambo, mat varje dag på bordet, jag har tak över huvudet, jag har talets gåva och jag är frisk och kry.

Det finns så många andra människor som har det så mycket sämre än jag, det är därför jag röstar på Vänsterpartiet. Jag är trött på att höra undersköterskan säga "jag har inte råd att vara sjuk, för karensdagen drar för mycket pengar" eller den arbetslösa "Jag får nog flytta hem till mina föräldrar, för det går inte ihop annars..".

Detta är politik mina vänner, orättvisorna blir bara större och större, klyftan växer i lavinfart och borgarna sitter bara med armarna i kors med slagdängan "det ska löna sig att arbeta!". Det är väl en självklarhet eller? Att man ska kunna leva på den lön man har?

Priset för regeringens politik är ökad barnfattigdom, fler utslagna i samhället och socialbidragskostnaderna ökar i landet - är det rättvisepolitik?

Nej vänner, jag är trött på klasspolitik och jag hoppas så innerligt att Vänsterpartiet i nästa val växer sig större - för vi är och kommer alltid vara obotliga kämpar för solidarisk rättvisa.

SD - partiet som gud glömde..

Jag läste idag samt igår om hur dem "RödGröna" - som numera inte finns längre - hade under en paus i Arbetsmarknadsutskottet samlat sig tillsammans med SD.

Jag tycker såhär, SD är inget parti som vi ska beblanda oss med, dem står allt för långt ifrån oss i så många frågor så ett formellt samarbete är inte att tänka på - dock så tycker jag att de frågorna som vi faktiskt kan samsas och fälla regeringen, ska det vara självklart att göra det.

Det handlar inte om att jag vill att Sverigedemokraterna ska få igenom sin politik, utan tvärt om. Om dem håller med oss när det gäller A-kassa, sjukförsäkringen och stoppet för utförsäljningen av statliga bolag - så välkomnar jag det!

Jag ser dock inte att man ska förhandla, samtala eller komma med uppgörelser med SD. Men jag tycker inte vi i vänstern ska rösta olika bara för att inte rösta med SD.

Jag ger all heder åt Weidelich som den 13 April fick frågan av SD om dem kan räkna med stöd från Socialdemokraterna i A-kassefrågan - detta var inne i riksdagen under budgetdebatten - varav Waidelich svarade ”Alla som vill bekämpa orättvisor kan räkna med Socialdemokraterna” - så klockrent svar!

Som sagt, inget samarbete, samtal eller uppgörelser mellan oss och SD men där vi "råkar" rösta samma är bara välkommet - men vi kommer ändå se dem som en av våra motståndare, för vi skiljer oss mer än vad vi är lika.

Jämställdhet är inte bara till för kvinnorna..

Politiker från dem olika blocken vill ofta prata om jämställdheten mellan kvinnor och män - då man oftast bara tar upp de orättvisor som kvinnorna har.

Jag går med på att kvinnorna är mer utsatta än männen, det vet vi alla om. Det är inte så ofta man hör från media "En man har blivit våldtagen" eller "Männen tjänar mindre än kvinnorna". Det sistnämnda skulle i så fall varit en ren och skär lögn från medias sida.

Vi har orättvisor idag, dem blir inte heller mindre bara för vi har borgerlig regering, snarare tvärt om. Lönegapet fortsätter, växer och fodrar sig utan att den politiska majoriteten gör något åt det. Våldtäkterna på kvinnor har inte direkt minskat och det har dessvärre inte blivit mer jämställd i Sverige heller för den delens skull.

Jag är feminism, jag har kommit till insikt att det finns en köns maktordning som jag inte vill ska finnas - för jag tycker att Lika lön för lika arbete är viktigt, kvinnor ska få ta lite stor plats som män och att kvinnorna vågar synas och höras.

Det dock jag vill belysa är det vi kan göra fel ibland är att enbart tala om kvinnorna - men männen då? Nu tänker nog ni som läser detta "Ja, men männen har det ju bra som dem har det..." eller?

Feminism för mig är att man inte ska se folk på olika sätt bara för dem har en viss sak mellan benen. Det handlar även om att männen ska ha rättigheter som kvinnor har. Ett klassiskt exempel är vårdnads tvister - där kvinnorna alltid har störst fördel även om man vet att mannen är rätt far till barnet - så vinner oftast kvinnan i dessa tvister.

Jag har ett utsökt exempel från när jag var liten på 90-talet. När mina föräldrar skilde sig så gick det inte ihop ekonomiskt för min far i början av det - varav han söker hjälp hos socialkontoret. Socialen menar på att han måste sälja sin bil innan dem går in och hjälper honom - vilket han menar verkar orimligt om han arbetar på annan ort, hans tre barn går på olika skolor och att vi dessutom inte hade speciellt bra buss/tåg kommunikation. Han fick ingen hjälp med en muntlig motivering som löd "Du får faktiskt skylla dig själv lite att du tar hand om dina barn - dem har väl en mamma?" Jag kan säga att jag blev allt annat än glad när pappa nu berättar detta när jag blivit lite äldre. Hur kan man diskriminera män som faktiskt tar sitt ansvar?

Nu är det säkert annorlunda, eller jag vet ju inte det för jag känner inte direkt några som har barn och ligger i tvist.

I alla fall, i mina ögon är feminism något som båda parter måste arbeta med, det gäller inte bara att kvinnan ska ha fler rättigheter - utan även männen ska få fler.

Borg (m) vs Waidelich (s)

Igår kollade jag på "Kvällsöppet med Ekdal", där det skulle diskuteras om den Budget proposition som Regeringen kommer att lägga i riksdagen.

Under denna debatten så kändes det verkligen att Waidelich inte riktigt var varm i kläderna, han kom av sig, hade inte någon slagkraft i rösten och gav ett nervöst intryck.

Waidelich visade dock att han ville tala politik, han ville inte prata skattesatser - utan visa vad som är skillnaden mellan borgarnas klasspolitik och Socialdemokraternas rättvise politik.

Borg gav dock ett aningen mer seriöst intryck men det jag saknade var den faktiska politiken. Han malde det femte jobb skatteavdraget som att det skulle varit det som kommer lösa arbetslösheten, sjukförsäkringen och orättvisorna i Sverige.

Man känner också att borg börjar bli trött, han visar inte riktigt det där "lilla extra" som han tidigare hade, dock kan ju detta bero på att Borg troligen inte kommer vara finansminister efter 2014 om borgarna vinner valet - det har han i alla fall aviserat i början av denna mandatperioden.

Jag kan ju även i detta inlägg ge Håkan Juholt ett stort tack. Tack för att du vågar möblera om i Sosse-verkstaden, tack för att du visar att Sossarna inte viker sig och tack för att du kommer här nerifrån!

Waidelich är ingen finansminister ännu, men han har 3 år på sig att visa att han är ministerduglig - för det är väl det som är poängen? att han ska bli vår näste finansminister om Socialdemokraterna vinner valet 2014.